life makes no sence
så jävla svårt att få känslor till ord. detta kommer bli ett sådär tråkigt inlägg så om ni inte känner för det så kan ni sluta läsa redan nu.
mitt liv har rasat, allting är i total kaos och jag har ingen aning om hur jag ska orka resa mig upp igen. någon har slagit mig så hårt psykiskt att jag fysiskt inte orkar röra mig. jag orkar ingenting. jag orkar knappt gå upp om mornarna. trodde det som hände i höstas var rock bottom. men nej kära avishag, det var det inte. just nu, i det här tillfället vill jag bara försvinna. bara bort från allt som gör ont och kräver som kräver all min uppmärksamhet. jag orkar inte mer.
min mamma har legat på sjukan nu i tre veckor och ingen vet när hon får komma hem. jag agerar mamma och storasyster i lägenheten samtidigt som jag ska hinna med mitt eget liv.. hinna allt det där man ska göra, man ska skejta, man ska hålla på med musik, man ska spela dator spel, man ska hänga med koola polarna från andra städer. jag orkar inte. ingenting är kul längre. jag skiter i det.
min kusin bar kommer inte leva i denna värld länge till. pappa åker ner på söndag och har han tur så väntar dom med att stänga av maskinerna som håller henne levande tills dess. finns ingen gud. isåfall hatar han min släkt. min ena kusin dog 1998 av en bombning från libanon. släkten har knappt kommit på fötter efter det. är det rättvist att en 11 årig flicka ska behöva dö för att en människa inte kan köra bil? va fan är gud, och va fan vill han?
så om jag verkar lame eller bara jävligt tråkig. så har ni förklaringen här. och jag pallar inte mer.
mitt liv har rasat, allting är i total kaos och jag har ingen aning om hur jag ska orka resa mig upp igen. någon har slagit mig så hårt psykiskt att jag fysiskt inte orkar röra mig. jag orkar ingenting. jag orkar knappt gå upp om mornarna. trodde det som hände i höstas var rock bottom. men nej kära avishag, det var det inte. just nu, i det här tillfället vill jag bara försvinna. bara bort från allt som gör ont och kräver som kräver all min uppmärksamhet. jag orkar inte mer.
min mamma har legat på sjukan nu i tre veckor och ingen vet när hon får komma hem. jag agerar mamma och storasyster i lägenheten samtidigt som jag ska hinna med mitt eget liv.. hinna allt det där man ska göra, man ska skejta, man ska hålla på med musik, man ska spela dator spel, man ska hänga med koola polarna från andra städer. jag orkar inte. ingenting är kul längre. jag skiter i det.
min kusin bar kommer inte leva i denna värld länge till. pappa åker ner på söndag och har han tur så väntar dom med att stänga av maskinerna som håller henne levande tills dess. finns ingen gud. isåfall hatar han min släkt. min ena kusin dog 1998 av en bombning från libanon. släkten har knappt kommit på fötter efter det. är det rättvist att en 11 årig flicka ska behöva dö för att en människa inte kan köra bil? va fan är gud, och va fan vill han?
så om jag verkar lame eller bara jävligt tråkig. så har ni förklaringen här. och jag pallar inte mer.
Kommentarer
Trackback
