21 sept
nätter som denna hatar jag.. varför flyger alltid tankarna när man är uppe om nätterna? är det för det är så tyst? är det för hjärnan är för trött att tänka på goda glada tankar eller är man helt enkelt bara dum i huvudet?
Jag har inget svar på detta och tänker säga er redan nu att kommer mest nog bara whina i detta inlägg så istället för att whina om det, stäng ner möget om det inte passar.
jag ogillar facebook som fan. även om jag mer eller mindre är konstant inloggad och kollar live feedet typ 4 ggr i minuten. jag blir knäpp av facebook. är det ingen som postar något så snokar jag runder.. vet att du gör detsamma så tyst. som ikväll.. knappa runt på "rondomkille"s facebook och kommer fram till: jävlar vad jag saknar honom. när han var min bästa polare.. när det var vi som hängde och när det var vi som kollade hans gamla pokemonkort. shit var man inte uppskattar vad man har förrän det är borta!! sen att jag var så blind och bara lät det försvinna gjorde ju inte saken bättre, hur kunde jag låta en så awesome människa försvinna ur mitt liv? vet att han inte är borta så men kommer ju aldrig att ha den relationen med honom som jag hade då.. nu vill jag även att ni ska veta att detta är inte sådär bara just om honom utan om alla relationer man en gång haft med sånna jävligt-bra-människor som man tog för givet då och inte värdesatte och så märker man inte av det förrän i efterhand. hatar mig själv för att jag lät tiden gå så fort och inte stannade upp och njöt lite av tiden. för fan va gött det var, även om det var en hemsk sak som förde oss tillsammans. men det jag tänkte komma fram till: facebook makes you miserable.
nu ska jag ta sista ciggen med en flabb cola sen somna i hopp om att inte vakna sex imorgonbitti.
Jag har inget svar på detta och tänker säga er redan nu att kommer mest nog bara whina i detta inlägg så istället för att whina om det, stäng ner möget om det inte passar.
jag ogillar facebook som fan. även om jag mer eller mindre är konstant inloggad och kollar live feedet typ 4 ggr i minuten. jag blir knäpp av facebook. är det ingen som postar något så snokar jag runder.. vet att du gör detsamma så tyst. som ikväll.. knappa runt på "rondomkille"s facebook och kommer fram till: jävlar vad jag saknar honom. när han var min bästa polare.. när det var vi som hängde och när det var vi som kollade hans gamla pokemonkort. shit var man inte uppskattar vad man har förrän det är borta!! sen att jag var så blind och bara lät det försvinna gjorde ju inte saken bättre, hur kunde jag låta en så awesome människa försvinna ur mitt liv? vet att han inte är borta så men kommer ju aldrig att ha den relationen med honom som jag hade då.. nu vill jag även att ni ska veta att detta är inte sådär bara just om honom utan om alla relationer man en gång haft med sånna jävligt-bra-människor som man tog för givet då och inte värdesatte och så märker man inte av det förrän i efterhand. hatar mig själv för att jag lät tiden gå så fort och inte stannade upp och njöt lite av tiden. för fan va gött det var, även om det var en hemsk sak som förde oss tillsammans. men det jag tänkte komma fram till: facebook makes you miserable.
nu ska jag ta sista ciggen med en flabb cola sen somna i hopp om att inte vakna sex imorgonbitti.
Kommentarer
Postat av: lottie
Håller med mig, man tog alldeles för mycket för givet. Önskar att man bara kunde stannat upp ibland och låtit tiden stå stilla för att ha mer tid och minns mer, göra mer.. Kan man säga sånt är livet? Tragiskt men sant. I miss you shäg.
Trackback
